Blessing and a curse?!

Alltså samtidigt som jag kan skratta mej lycklig över att jag har ett sådant jobb som tillåter att jag bara kan bestämma mej för att jobba hemifrån en dag (förutsatt att kalendern tillåter det) så kan det vara så svårt att verkligen jobba när en är hemma.

Jag är ursäkternas och bortförklaringarnas queen och är verkligen expert på att övertyga mej själv att “om jag bara gör X här hemma först så kommer jobbuppgiften Y att gå så himla mycket snabbare och mer fokuserat”.

Men just nu har jag kommit in i någon slags ond cirkel där det känns som att jag inte får något gjort när jag sitter på kansliet och jobbar, så jag har försökt jobba hemifrån igår och idag. Det har gått sådär.. Alltså inte fruktansvärt bra men inte fruktansvärt dåligt heller.

Tror att jag behöver en kollega, någon som man kan bolla idéer med och som kan hjälpa en när man kör fast.. Sitter ensam just nu medan styrelsen funderar på den eventuella nyanställningen, och det är så tungt! Inte nog med att jag ska göra två personers arbete så har jag ingen att byta tankar med på jobbet…

Usch!

Men jag har väl inget val än att kämpa vidare och försöka get shit done..

Är lite bitter och irriterad idag som ni kanske märker..

Advertisements

Uppdaterar här när jag undviker det jag egentligen ska göra

Är trött, fruktansvärt trött, idag! Vet inte vad det beror på, har sovit gott och tillräckligt många timmar. Undrar om det är nån slags omedveten reaktion på jobbstressen jag vet att kommer att komma inom väldigt snar framtid? Vem vet.

Dagens

Dagens tanke: Saknar Jenny! Därför blir det ett “dagens”-inlägg, för jag har stulit listan av henne.

Dagens bästa: Har nytt fint nagellack! Både as in nyinköpt och nylackade naglar.

Dagens godaste: Koppen te, jag drack för en liten stund sen. Regnet öser ner utanför, så en mysig kopp te behövdes.

Dagens feeling: Varierande. Både trött och pigg, motiverad och omotiverad, ivrig och produktiv samtidigt som jag är fed up och lat, nöjd och stark men också osäker och skör. Kanske jag bara är rastlös?

Dagens vill ha: En kollega, är ju fruktansvärt att va ensam på jobbet dag ut och dag in igen nu när sommarjobbaren har slutat.

Dagens köp: En sallad som ska fungera som lunch.

Dagens sukt: Är sjukt sugen på läsk, eller nocco. Men har bestämt att det inte blir något sånt idag! Måste skärpa mej med det igen! Fast jag måste väl bestämma om smaksatt bubbelvatten hör till den här kategorin, för det har jag ju faktiskt med mej till jobbet idag…

Dagens bild:  69613508_2508037475955161_2573034342037061632_n

My workstation, exakt som den ser ut just nu. Notera gärna alla lappar och listor som finns lite överallt x) Samt mina nagellack vid temuggen, sånt kan man göra på arbetstid medan datorn uppdaterar sej :p

Kläder, klädstil och kanske nåt lösryckt..

Har funderat mycket på kläder och “min stil” den senaste tiden. Oftast när jag klär på mej något så är huvudsaken att jag känner mej bekväm i det, och att plaggen är hela och rena förstås.. Men i så många år, ända sen gymnasiet tror jag, har jag också haft en “hemlig” klädstil. Dvs, plagg jag tycker är skitsnygga och fina men som jag aldrig vågat använda utanför det egna hemmets fyra väggar. Varför kan man ju undra. Förklaringen är så enkel och så komplicerad som att jag har alltid tänkt “nej det här kan jag inte sätta på mej, det är ju inte det folk tror att jag ska ha, det är inte det jag brukar ha, vad kommer dom att tänka riktigt”.

Jag har alltså i flera års tid undvikt att använda en del av mina favoritplagg för att jag har fått för mej att jag måste använda såna kläder som (jag tror) folk förväntar sej att jag ska använda. Hur korkat är inte det? “Jag måste lägga på mej samma stils kläder som jag alltid har använt för det är vad folk har vant sej med att jag har”?? Känns ytterst pinsamt och dumt när en skriver ner det så här.. När en ser det i svart på vitt, något som liksom bara funnit där i bakhuvudet lite omedvetet så länge..

Well, yippiee, ännu en sak att arbeta på med sej själv…

 

Ser för övrigt fram emot att hämta ut mina nya glasögon idag! Helt annan modell än mina nuvarande, tror och hoppas jag kommer trivas med dem länge! 😀

Kökar

Trotsar det underliga illamåendet som hängt efter mej hela veckan och tar mej ut till Kökar för att hälsa på mamma och pappa!

Har jobbat ca en halv dag den här veckan. Måndagen tog jag ledigt pga av mycket övertid och det faktumet att jag jobbade lö-sö. Tisdag jobbade jag några timmar innan illamåendet tog över. Meddelade chefen och gick och la mej. Trodde det var någon form av utmattning/sömnbrist i kombination med att mina matvanor varit ovanligt usla den senaste tiden (har ätit som en 5åring utan tillsyn 😅).. men nej, illamåendet har hållit i sej hela veckan.. så har stannat hemma från jobb..

Men nu har jag fått nog! Har ingen aning vad det beror på men det verkar ju varken bli värre eller försvinna så nu gör jag som jag vill! Så Kökar och traktorcruising it is! Sitter på en fullproppad färja och är glad över att jag har med mej en fulladdad ipad, hörlurar och en bok!

Valde att lämna kalendern och penalen hemma, så vad tror ni att jag vill göra?

Varför är det alltid så? Det du inte har möjlighet att pyssla på mej är det enda du vill göra?

Oh well, nu tar jag och avslutar mitt ramblande.

Vi hörs!

Inte snyggt och besvikelse

Besvikelsen som infinner sej när man slitit röven av sej för att få ihop en träff mellan två styrelser, och två dagar innan planerad träff meddelar en efter en (i ens egen styrelse) att “jag kan inte komma”..

Fan!

Nåja, över till ytliga grejer. Har kommit fram till att det finns vissa trender jag nog aldrig kommer tycka är snyggt.

  • magväskor
  • mom-jeans
  • bucket hats
  • strumpor i sandaler/skor med öppen tå

Vissa saker måste man ju typ få vänja sej med innan man själv börjar gilla det men alltså, de här grejerna går bara totalt bort!

Längesen sist!

Tjofräs!

Ja, jag lever ännu. Har haft galet mycket på jobb sedan mitten på mars då jag blev verksamhetsledare istället för projektkoordinator när min kollega sade upp sig. Tror inte jag någonsin skrev att det var det som var pågång.. Nåja, så kan det gå. Fast jag är glad för kollegans skull så känns det ibland fortfarande konstigt att han inte är här, vi funkade ju så bra ihop som arbetskompisar! Chocken när han 15 minuter innan ett styrelsemöte berättar att “Helén, jag tänker säga upp mig ikväll. Jag har fått nytt jobb, fick reda på det för någon timme sedan. Ville berätta det för dig först, och så kommer jag att rekommendera att du blir ny verksamhetsledare efter mig!” Kände mig som en jävla fågelholk där jag stod och gapade av förvåning x)

Men nu, drygt två veckor innan semestern så börjar det mesta komma tillbaka till sin “vanliga” takt, så det känns som att jag hinner med igen. Sen är det till stor hjälp att jag har en fantastisk sommarjobbare med mig på jobbet! 😀

Men ja, semestern närmar sig och den är redan fullbokad! Känns också konstigt eftersom jag aldrig varit den som vill ha en fullspäckad sommarkalender, jag tycker om att ha möjlighet att ta dagen som den kommer när jag är ledig, men det känns faktiskt mera roligt än stressande det här året! Men jag började fundera på när jag blivit en sån person som har så mycket program? Hur gick det till liksom?

Förklaring eller bortförklaring

Har den senaste tiden märkt att jag funderat en hel del på det här med självkännedom. Jag anser att jag börjar känna mej själv rätt så bra. Vet vad jag gillar och inte gillar, ofta vet jag hur jag ska ta mej an en uppgift för att det ska fungera så bra som möjligt för mej eller vet vad jag inte ens ska ge mej in på för att det är någon som inte alls intresserar eller är något för mej. Klart att det här ständigt förändras och utvecklas, för en är ju inte någonsin “färdig” som person. Hoppas jag i alla fall.

Men en grej jag hakade upp mej på när jag en kväll satt och stirrade in i väggen istället för att vika undan den torra tvätten (det är så tråkigt!!), när använder jag den så kallade självkännedomen som en bortförklaring?

Ett praktexempel för mej är träning, eller fysisk aktivitet. Länge har jag vetat om att jag inte får något träningsaktigt gjort om jag inte bokar in det med någon. “Jag har för dålig självdisciplin för att få det gjort annars” heter det. Och jo, det har jag, jag har verkligen usel självdisciplin i de allra flesta fallen! Men nu kan jag inte låta bli att fundera på om jag har börjat använda det som en bortförklaring eller en ursäkt för att jag inte ens försöker göra något på egen hand?.. Tankarna går skrämmande ofta i stilen “äh ingen idé att försöka, jag får det ju ändå inte gjort” när det kommer till just den här frågan.

Har ju ingen vettig slutformulering på den här frågan eller en slutsats av något slag men tja, vet inte om jag måste ha det heller?

ps, snart tror jag jag får berätta om mina förvirrade jobbtankar jag skrev om tidigare!

Nu händer det grejer

Nu är det grejer på gång på jobbet. Grejer jag inte får tala om ännu, men känner att jag måste få häva ur mej lite av min förvirring! (så ursäkta att det kommer svammel och flum utan förklaring, den får jag komma med senare)

 

Trodde jag hade koll på vad jag kunde förvänta mej av verksamhetsåret 2019, nu kan jag verkligen inte det. Jag började känna mej bekväm i min yrkesroll,  nu kastas allt huller om buller och jag fastnar i detaljtänk när jag borde försöka strukturera upp mina helhetstankar.

Hoho, det här låter som om det skulle vara något jättenegativt, det är det inte. Eller alltså lite negativt också men mest bra saker egentligen. Jag behöver bara lite tid för att ställa om tankarna 🙂