Ibland känns det som att jag har två lägen. Antingen ska det planeras i en halv evighet innan ens tanken på att utföra något blir aktuell eller så ska det ske bums med det samma och genast, helst borde det redan vara klart redan!
Jag fattar liksom inte hur det går ihop, hur detta kan vara två sidor av mig? Jag skulle aldrig kalla mig själv spontan eller impulsiv, men onekligen har jag ändå sådana drag i mig. Jag tycker också det är intressant när jag i efterhand kan se inom vilka områden impulsiviteten ger sig till känna, kan inte påstå att jag hittat ett mönster eller ens ett samband men kortfattat så verkar det röra sig om saker jag anser att inte har någon långvariga konsekvenser eller inverkan. Sånt som är lätt att “ändra tillbaka” så att säga..
Hur som helst så blir jag ibland så fruktansvärt trött på mig själv, både när jag fastnar i planeringsträsket och när allt ska ske genast.